”Vi har gett varandra förutsättningar att lyckas i samverkan”
SAMVERKAN INOM VÅRDEN. I den här intervjuserien pratar vi med personer med olika yrkestitlar där samverkan inom vården i Skåne har lycktas. Grunden till samverkan är att säkra ett gott och jämlikt omhändertagande för de personer som har behov av hälso- och sjukvårdsinsatser, tillsammans.
I slutet av intervjun säger jag att det känns som om Karin och Annika sitter i samma rum. De är väldigt nära varandra trots att intervjun genomförs digitalt. Det är två kollegor som samtalar om samverkan och under hela intervjun finns mycket värme och många skratt. Jag möter två personer som gillar sina uppdrag.
– Vår samverkan började med att jag fick Annikas namn och fick reda på att hon var samordnare för Helsingborg stad/kommunen. Jag minns att jag ringde upp henne för ett samtal. Jag ville höra Annikas röst och som jag kommer ihåg det, uppskattade du väldigt mycket att jag tog kontakt, säger Karin Lindhé, projektledare för vaccinsamordningen Region Skåne, Nordväst.
– Jag var inte riktigt medveten om vad jag hade tackat ja till, mycket var diffust. Så när Karin ringde och etablerade kontakt var det oerhört viktigt, säger Annika Elowson, vaccinkoordinator för vård- och omsorgsförvaltningen i Helsingborgs stad.
Annika och Karin samverkar med varandra kring vaccinfördelningen i Helsingborgs stad. Båda arbetar även internt med hur vaccinet ska fördelas. De har uppdraget att informera väldigt mycket. Alla är hela tiden nyfikna och vill veta hur det går. Prioriteringsordningen fungerar som normalt, men med snabba justeringar.
– Mycket fungerar i det normala, men när saker och ting måste ske mycket snabbt får vi nya utmaningar, säger Karin.
– Jag kan säga så här, att jag har en viss glädje av mitt kontrollbehov. För första gången har jag verklig nytta av den, säger Annika och ler stort.
Mitt i intervjun skrattas det gott åt att bådas kontrollbehov kommer sin rätt. Det är plötsligt en styrka.
Den praktiska samverkan mellan Karin och Annika handlar om att kommunicera hur många som vill och kan bli vaccinerade. Och än så länge har allting fungerat bra. Regionen får vaccin enligt en fördelningsnyckel och sedan får nordväst 22% av regionens vaccin. Därefter fördelas vaccinet ut mellan Ängelholm och Helsingborg.
– Vi vet att personal är en prioriterad grupp, men många känner sig prioriterade. Det är ju ändå så att någon måste bli först och någon kommer att bli sist. I deras samverkan meddelar sedan Annika till Karin hur många det är i Helsingborgs kommun som vill bli vaccinerade och efter det skickar Karin ut slottider, säger Karin.
Annika fyller på.
– På torsdag, (den här intervjun gjordes i början av mars) har vi kört igenom 2100 personer. Ser vi till det stora antalet så har det mesta fungerat bra. Av de 2100 har hälften fått båda sprutorna och vi har 500 kvar att vaccinera.
Det framgår också att det har tillkommit grupper som Annika och Karin har ansvar för. De grupper som har tillkommit är dialyspatienter, transplanerade patienter och deras hushållsnära kontakter.
Annika är inte involverad i dessa grupper utan där samverkar Karin med sina kollegor internt på Regionen. Annika är en del av samverkan när det gäller alla grupper som är knutna till kommunen och har beslut på olika insatser därifrån.
– En grupp som jag och Karin har hand om nu är personer inom våra LSS-boenden som är under 65 år, säger Annika.
– Vi ställs inför en ny utmaning, berättar Karin.
Genom kommunens vänliga sätt att hejda regionen förstod Karin och Annika att den gruppen brukare var i stort behov av besök när det gäller vaccineringen. Det löstes genom att sätta upp två mobila team, ett i Helsingborg och ett Ängelholm, som kommer ut och vaccinerar.
– Vi har hela tiden behövt lösa situationer och då har vi inte kunnat säga det här är inte mitt bord eller arbetsuppgift. Vi har varit tvungna att släppa allt det och jobba tillsammans, säger Annika.
– Jag hoppas att vi ändrar oss efter pandemin. Att vi pratar om hur kan vi lösa detta tillsammans, på bästa sätt för patienten, säger Karin.
I den här delen av intervjun så bygger verkligen den enas ord och tankar på av den andra.
– Vi har fått utbilda varandra. Om varandras målgrupper. Ibland har inte jag vetat allt om kommunen heller och då har jag behövt be om hjälp, säger Annika.
– Vi har varit nyfikna och inte sett oss som fullärda. Jag har fått lyssna och har lärt mig mycket om kommunal verksamhet, säger Karin.
