Samverkan ökar förståelsen och minskar skav
SAMVERKAN INOM VÅRDEN. I den här intervjuserien pratar vi med personer med olika yrkestitlar där samverkan inom vården har lycktas. Grunden till samverkan är att säkra ett gott och jämlikt omhändertagande för de personer som har behov av hälso- och sjukvårdsinsatser, tillsammans.
På skärmen framför mig får jag höra om en trygg samverkan, där man ber om hjälp och har målet fullständigt klart för sig: Höganäsborna ska få det bästa vi kan ge dem och det blir bättre när vi samverkar. Och i Höganäs samverkans det kring det mesta.
– Vi samverkar högt och lågt, säger Ebba Larsson, MAS, medicinskt ansvarig sjuksköterska.
– Ja, med en öppen och fin dialog, fortsätter Karin Borgman Rense, affärsområdeschef för Höganäs omsorg AB.
– Där det är lätt att hitta rätt person, fyller Carolina Nilsson Tibell, verksamhetschef på Delfinen, på med.
Det finns en tradition i samverkan att det är kommunen som bjuder in till möte, men alla verksamheter är medvetna om att det är ett gemensamt ansvar för att lyfta upp saker som behöver diskuteras. Förståelsen för varandras verksamheter växer i takt med att samverkan utvecklas. I Höganäs har man lärt känna varandras organisationer och hur de fungerar. Med den kunskapen är det lättare att förklara varför det ibland inte går att arbeta på ett visst sätt.
– Vi vill varandra väl och slutligen ska vår samverkan komma patienterna till del, säger Karin.
– Fördelen är att vi är en lagom stor kommun och även om vi nu fått flera MAS:ar, då vi har privata boenden med egna MAS:ar, så fungerar det väldigt bra, säger Cecilia Hultqvist, verksamhetschef för Sjöcrona.
Ibland kan gränserna upplevas lite flytande, men då är det viktigt att vara pragmatiska och prata med varandra. Ett öppet klimat är viktigt för en fungerande samverkan.
– I det enskilda ärendet så löser vi det för den personen eller det hushållet. Hur gör vi det här bäst? Jo, just nu under en period får vi göra så här. Ringer en sköterska från ett boende eller från kommunen, gör hon det av en anledning och då prioriterar vi att komma ut. Vi gör mest hembesök av alla vårdcentraler i hela Skåne, säger Cecilia.
– Vi brukar framhålla när vi anställer nya läkare att vi har en åldrande befolkning i Höganäs och att det är dumt att börja jobba på Delfinen om inte gillar gamla människor, säger Carolina. Den mesta av vår samverkan sker via våra äldremottagningar. Där sker samverkan hela tiden med kommunens sköterskor. Det är där det stora arbetet görs.
En sköterska som arbetar på äldremottagningen har en öppen telefon. Alla som är över 75 år i Höganäs kommun kan ringa dit. Sköterskan gör minnestest och ett flertal hembesök ute i kommunen. Tillsammans med kommunens sköterska gör de gemensamma bedömningar angående omvårdnadsbehov. Äldresköterskan har en central roll och har också en telefon ”en väg in” för kommunsköterskorna.
– Våra äldre ringer om allt. De kan ringa och säga att de behöver hemtjänst och då lotsar vi dem rätt. Vi får många sådana samtal, säger Carolina.
Vilken effekt har det för personalen att ni samverkar?
– Samverkan ökar förståelsen mellan oss och minskar frustrationen och irritation när det uppstår skav. För då vet vi hur vi ska lösa det, säger Carolina.
Cecilia håller med.
– De sista åren har det blivit mycket bättre. När en distriktssköterska har en patient i hemmet med ett svårbehandlat sår då vänder man sig till våra distriktsköterskor för få råd och diskutera. Vår personal på både vårdcentralen och i kommunen kan känna sig trygga med varandra och det finns ingen prestige mellan oss.
– Vi har väldig lite personalomsättning och det tror jag beror på att vi har god samverkan och att vi kan jobba runt patienten. Det gör att våra sjuksköterskor stannar, säger Karin.
Flera gånger under samtalets gång blir det tydligt att välviljan mellan alla som jobbar runt patienter, närstående och brukare är stor. Att man diskuterar och löser saker när de uppstår och att man inte överprövar varandras professionella bedömningar. I Höganäs kommun jobbar man ihop, oaktat var man är anställd.
– Många gånger i diskussionerna i hur det fungerar mellan kommun och primärvård känner jag inte igen mig. Det har med vårt goda samarbete att göra. Jag känner inte igen mig när man säger att kommunen skulle behöva anställa en läkare. Jag känner inte igen mig när man säger att man har det dåligt på sina äldreboende. Framför allt inte när det diskuteras att vi kör över individen och att vi inte lyssnar. Jag tycker vi lyssnar. Vi gör det bra tillsammans, avslutar Ebba med att säga.
De andra nickar instämmande.
